Lilla Larsson, min femåriga dotter, älskar av någon anledning TV-programmet Barda. Programmet är en slags rollspel för barn, lett av en rätt tråkig och stel spelledare vid namn Karl.
Häromkvällen vid middagsbordet försökte vi utröna varför hon gillar programmet. Någon frågade lite försiktigt om det kunde vara så att hon gärna skulle vilja vara med i programmet.
"Näe, de vill ja inte!", utropade hon skräckslaget.
Sedan tänkte hon en liten stund, och konstaterade nyktert:
"Om Karl skriver och vill att ja ska va mä, då ska ja skriva tibaka å säja att ja é för liten."
