Var och kollade på Avatar igår. En helt fantastisk film, kanske den bästa jag sett. Även om storyn var lite förutsägbar på det där hollywoodska sättet, så hängde den ändå ihop på ett bra sätt, och gav en struktur åt alla de fantastiska visuella intrycken i filmen.
För det är en visuell film. Ögongodis. Fantastiskt välgjort, fantasieggande ögongodis.
Ändå var det en liten detalj som irriterade. Lite som en sten i skon. Egentligen en vansinnigt löjligt liten detalj, men som sagt: den har skavt i min sko ända sen igår kväll.
Den lilla detaljen heter unobtainium. Det är namnet på den begärliga metallen som finns på planeten Pandora i filmen, och jag irriteras av att man inte kunde hitta på ett bättre namn. Jag fattar givetvis syftningen på unobtainable och så vidare, och därför blir det liksom bara Kalle Anka av alltihop.
Visst är det fjantigt av mig att tänka så? Nu har jag i alla fall fått den lilla stenen ur skon. Och kan avsluta med en varm rekommendation av filmen. Go see! Och se den på bio, för allt i världen.
